Kärleken Och Vinden - Evert Taube

Han kom som frдmling till en ц,
En ц vid Norde Strцmmar,
Dдare minnet av en skдrgеrdsmц
Som skymtat I hans drцmmar
Drog honom till en trдdgеrdsgrind-
I samma blida vдstanvind
Som han sett smeka hennes hеare
Nдare hon var sjutton еare.

Hдare, under ek och oxeltrдn,
Som дn mot stormar strida,
Min vildrosmц I Bohuslдn
Har blцmmat vid min sida,
Han tдnkte stilla - sextio еare
Snart flytt sen dess, nu еterstеare
Att цdmjukt цppna hennes grind
Och varligt stiga in.

Och dцrren gick! Nu stod hon dдare,
En Tцrnrosa, en sдgen!
-Har tidens hjul stеtt stilla hдare,
Han stammade fцrlдgen.
Dдare stod hon som I flydda dar -
Med pannan lugn, med blicken klar,
Densamma Karin sjutton еare,
Med sjцvind I sitt hеare.

Dе reser sig ur stugans hцrn
En gammal grеnad kvinna:
- Stig in, stig in, kom inom dцrrn,
Till byn kan du snart hinna!
Stig in, min vдn frеn unga еare!
Du ser, att tidens hjul- det gеare!
Och som ett hеn slеare vеrens vind
Emot en vissen kind.

Det blеser samma vind I dag
Som sjцng I vеra ekar
Nдare vi var unga, du och jag
Och lekte samma lekar!
Just nдare du kom hдare I vеare dцrr
Jag mдrkte vinden sjцng som fцrr.
Pе avstеnd har jag fцljt din stig
Och bett till Gud fцare dig.

Hдare ser du nu mitt minsta gull-
Ja, jag дare farmor vorden,
Och det дare blott fцare lillans skull
Att jag ej lagts I jorden.
Den vдstanvinden du, han drar!
Han tog vеare son nдare han blev far
Till henne dдare. Fцare hennes mor
Vart sorgen alltfцare stor.

Sдg ingenting, kyss endast fromt
Vеare lilla Karins panna!
Sе blir hдare inne mindre tomt,
Trots att du ej fеare stanna.
Kyss detta barnbarn av vеare drцm!
Nдare jag gеtt bort- bliv lika цm
Mot henne dе, som fцrr mot mig!
Ty jag har дlskat dig.