Diktaren Och Tiden - Evert Taube

Nдare jag har sett hur Tidens hеrda hand
Fцrintat mдsterverk frеn forna dar
Och krossat slott och torn till grus och sand
Och skдndat brons som konstens prдgel har

Nдare hungrig ocean jag svalla sеg
Mot fasta landet, sargande dess kust
Sеg landet sjдlvt borttrдnga havets vеg
Och sеg fцrlust ge vinst och vinst fцrlust

Ja nдare jag sett att tingen vдxla sе
Sett ting bli ingenting pе en minut
Den tanken fцljer mig vart jag mе gе
Att Tiden tar min дlskade till s***.
Den tanken liknar sjдlva dцdens kval
Den vдcker fruktan men ger intet val.

Om brons, om sten och jord och дndlцst hav
Fцrintas vid den grдns som Tiden drar
Var skall dе skцnheten som livet gav
En blommas styrka, finna sitt fцrsvar?

Ack sommarns honungslena andedrдkt
Vad orkar den mot kulna dagars mдngd
Om stenen grusas, klippan sjдlv blir brдckt
Och stеlsmidd port av Tiden sцndersprдngd?

Den tanken skrдmmer! Hur skall du, min skatt
Du, tidens skцnsta smycke, skyddas hдare?
Vem hejdar Tidens anlopp, hindrar att
Han dцdar Skцnheten, som jag har kдare
Ack, ingen – om det undret ej, min vдn,
Att I min sеng din skцnhet blommar дn

Nдare tysta tankars domstol har fцrhцare
Med minnen ifrеn flydda ungdomsdar
En ny och dyrbar tid jag dе fцrstцare
Med sorgset drцjande vid det som var

Sе skyms mitt цga, ovant vid en tеare
Och jag begrеter дdla vдnners dцd
Jag river upp ren lдkta kдrlekssеare
Och rцare I askan av mitt hjдrtas glцd.

Jag minns pе nytt den ofцrrдtt jag glцmt
Med kval pе kval summerar jag till s***
Den bittra rдkning livet еt mig gцmt
Att nu betalas – fast betald fцrut.
Men plцtsligt minns jag dig, min vдn sе dyr!
Och allt utjдmnas – sorgen frеn mig flyr

Som vеgor rulla in mot stenig strand
Vеare levnads timmar stдndigt дare pе sprеng
Fцrbi varann, som maskor I ett band
De ila skyndsamt mot sin undergеng

Man fцds till dagens ljus, men krдlar ut
Mot mognad еlders vida himlarund –
Strax gеare dess sol I moln, dess glans dцare ut
Vad Tiden ger, han tar I samma stund

Hur ungdom fort skall skцvlas, Tiden vet
Var skцnhets panna fеras I hans spеare
Sjдlv nдrd av livets stцrsta hemlighet
Han skцrdar liv, tills intet еterstеare-
Och likvдl skall min sеng I sekler дn
Trots Tidens grymhet, prisa Skapelsen